I DN kan man läsa att 31 klubbordföranden inom bland annat Pappers, IF Metall, Gruv och Seko ställt sig bakom ett upprop där de kräver Mona Sahlins och Wanja Lundby Wedins avgång, med flera namn. Man har dock tydligen problem att enas om hur många namn som man vill ska avgå.
Att Mona Sahlin inte är en överhuvud taget tänkbar kandidat till statsministerposten i kommande val kan jag hålla med om. Men varför gläds inte dessa 31 klubbordföranden istället åt att vi har en alliansregering som faktiskt gör mycket mer för dessa fackförbunds medlemmar än vad Socialdemokraterna någonsin gjorde!?
Dessa 31 klubbordföranden borde fokusera på en vinnande politik för deras medlemmar och inte att hålla på och envetet stödja ett enda politiskt parti. Nej, det krävs en skilsmässa mellan Socialdemokraterna och fackförbunden. Den som vill vara med i ett fackförbund ska inte behöva känna sig bunden till något politiskt parti. Facket bör istället jobba för medlemmarnas bästa. Som verkligheten ser ut så är den socialdemokratiska politiken varken bra för medlemmarna eller för Sverige.
Jag ser ett stort trovärdighetsproblem i det äktenskap som facken har med Socialdemokraterna och hoppas för alla medlemmars skull att en välbehövlig skilsmässa kommer till stånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar