Jag kanske är en obotlig optimist. Men utan att ha en tro på framtiden så kommer vi aldrig ur den lågkonjunktur och globala finanskris som nu råder. Därför samlar jag sedan länge på goda exempel på hur utanförskapet kan minska och hur den kan göra detta inte bara på kort utan även på lång sikt.
Regeringens satsningar på arbetsmarknadsåtgärder får mycket kritik. Men från oppositionella så hör jag inte så mycket av egna - i så fall bättre - förslag. Nej, det är mest frågan om att kritisera alliansen - som enligt olika bedömare gör mer än många andra.
Arbetsmarknaden idag är inte densamma som för 20 år sedan. Om 20 år kommer den vara annorlunda mot idag. Människor idag är mer rörliga mellan jobb. Jag skulle själv inte kunna ha samma jobb år ut och år in. Det skulle inte utveckla mig som människa. Unga idag studerar, reser och prövar på många olika jobb. Det är idag inte ovanligt att byta jobb av egen vilja efter bara några år.
Jag tror det är bra med jobbcoacher som har en mycket mindre skara personer - omkring 20 personer - att arbeta med än de övriga arbetsförmedlarna som har över 100 personer per signatur. Det blir lättare för båda parter att sätta sig in i förutsättningarna och föra en dialog.
I Borås har 268 personer fått jobbcoachning hittills och 59 procent av dessa har gått vidare till arbete. 14 procent har dessutom gått ut på praktik och har därmed en fot inne i arbetslivet redan där. 8 procent har påbörjat en utbildning. Även detta är bra för att dessa personer ska kunna nå sina personliga mål om vart de vill komma.