Händelsen i Bjästadskolan är fruktansvärd, men troligen inte unik. Internet är ett bra verktyg för kommunikation och information men fel använt kan det mobilisera tusentals människor i mobbningskampanjer. Integritetsdebatten har förts intensivt men var är etikdebatten?
I TV-programmet Uppdrag granskning rapporterades att efter händelsen i Bjästadskolan var det många som stödde pojken och tyckte synd om honom. Offret brydde sig ingen om.
Sett ur politisk synvinkel är skiljelinjen mellan den borgerliga politiken och vänsterblockets politik stor. Under Socialdemokratiskt styre har hela tiden förövaren, brottslingen, varit den som behövt all hjälp, vård och stöd - vilket i och för sig behövs - men offrets situation har varit sekundär. Jag tror att många har fastnat i ett sådant tänk och därför behövs såväl en politik som fokuserar på offrets situation som en attitydförändring.
Innan någon blivit dömd, ska denne naturligtvis vara oskyldig, men i det här fallet verkar det som att grupptryck och mobilisering kraftigt har påverkat opinionen för vem som ska hyllas eller inte. Möjligheterna till kommunikation via internet är stora och det är mycket bra för utvecklingen. Men det kan också medföra risker och i såna fall följer ett stort ansvar för följderna av yttranden, kommentarer och mobilisering. Kravet på källkritik ökar. Jag tror inte på hård styrning eller begränsning av människors yttrandefrihet, men jag tror på ett stort individuellt ansvar att vi alla måste hjälpas åt för att få en fredligare värld utan konflikter och brottslighet. Genom att välja framtid och frihet begränsar vi utvecklingen för onda krafter. Genom att stödja den som drabbats hårt, tar vi bort glorifieringen av brottslingen och dennes handlingar.
Jag är glad över att vi har en moderat minister, Beatrice Ask (M), som verkligen jobbar för fler poliser, ett stärkt rättsväsende, hårdare straff och som sätter offret i centrum. Offret är den som minst behöver ett straff - hon eller han har ju redan fått uppleva något hemskt. Däremot ska brottslingen ha straffet. Sedan ska självklart brottslingen efter sonat straff få stöd för att på bästa sätt återanpassas till ett vanligt liv, annars skapas bara mer ondska. Men offrets situation måste verkligen prioriteras. Annars förlorar ännu fler människor hoppet om framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar